Idag har det varit en skitdag. Som jag innerst inne anade så gick jag ut lite för hårt med träningen när jag fick börja träna i träningssal. Mitt knä svarade med mer smärta, svullnad, svårare att sträcka ut benet och sämre gång. Ärligt talat så tyckte jag så sjukt synd om stackars mig tidigare idag. Några tårar föll under träningspasset på rehab och efteråt. Så fjantig jag är! Vilken looser! En 26-åring som tjuter för ett ynka litet knä. Det finns de som har det betydligt värre! Tror jag att det ska gå hur enkelt som helst?
Jag blir lite besviken bara. Jag som hade hoppats på att komma tillbaka till vardagen så snart som möjligt. Jag som tänkte börja jobba nästa vecka. Men det kanske är bra att kunna gå först...
Jag tog en tramadol och några panodil vid 16-tiden och nu ligger jag i soffan med mitt isbandage.
Jag försöker att hitta balansen. Men det är svårt. Kämpa.
Jag känner precis igen mig. Det är svårt att hitta en bra nivå, man vill så mycket. Själv pluggade jag när jag opererade mitt knä, skillnad om man jobbar. Man måste klara av sina uppgifter. Lycka till =)
SvaraRadera