måndag 25 juni 2012

Deppdag eller peppdag?

Jag kan inte bestämma mig om det är en bra eller dålig dag. Känslan inombords växlar. Jag skrattar inte. Jag gråter inte. Jag är ganska balanserad.

Jag har rivit av ett pass på gymmet. Det var gött! Älskart! Min sjukgymnast var nöjd med mig. Det finns kanske hopp..

Nu ligger jag i soffan och ska kolla på kläder, har tydligen vip-rabatt, (undra varför jag har köpstopp), haha. Jag ska dessutom kolla på solresa. Jag är sugen på sool!

Härligt sommarväder

3 kommentarer:

  1. Jag opererade mitt korsband 15maj & känner verkligen igen mig i dina inlägg. Är så frustrerad över att inte kunna träna & så fort man anstränger sig lite för mkt blir knät svullet.
    Jag köpte ett knäskydd med ett hål i igår, känns ganska gott för knät & testade att gå en promenad på ca 30min förut så får se hur knät mår imorgon.

    Lycka till med allt! Kämpa på!
    Angelica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra att du känner igen dig (får man säga så?). Vi vet mycket väl att det tar tid, men det är så förbaskat svårt att ha tålamod. Lätt att säga till någon annan att det tar tid men svårare att acceptera det själv. Det ska gå upp och ner, det är så det är! =)

      Lycka till med din rehabilitering!
      Kämpa kämpa kämpa!
      Matilda

      Radera
  2. Jag opererade mitt korsband den 19 januari, har därmed firat 5 månader med mitt nya fräscha(?) korsband.
    Har precis läst igenom alla dina inlägg från det att du gjorde operationen och jag förstår din frustration och allt som kan kännas som ett bakslag. Känner själv igen mig från den första tiden efter OP och allt det jobbiga med att inte kunna göra allt man ville.
    Visserligen var jag aldrig sjukskriven, ut var tillbaka till skolan 4 dagar efteråt. Men istället fick jag inte belasta mitt ben på dem 4 första veckorna pga komplikationer med brosket i mitt knä. Så kryckor fick jag ha i totalt 5 veckor och börja träna "riktigt" gjorde jag efter drygt 6 veckor, så det tar sån fruktansvärd tid och rehaben känns evighetslång (inte för att vara negativ..)
    Full sträckning och normalt gångmönster fick jag till efter 10 veckor, men räknar man från belastning så tog det då 6 veckor.

    Som sagt, det kommer bara bli bättre. Men ha tålamod, även fanns det är tråkigt och jobbigt, så är det så värt det i slutändan! :) Lycka till!
    Moa

    SvaraRadera