Jag brukar använda mepiform eller leuokoplasttejp. Vanlig kirurgtejp funkar säkert också.
Mepiform är ett självhäftande silikonförband som kan användas ärrbehandling. Det skyddar även mot solen (UV-skydd). Det negativa är att mepiform är väldigt dyrt (över 100 kr för två små remsor). En remsa räcker precis för att täcka mina ärr. Men det sitter mycket bra på huden, är följsam. Sitter som ett smäck! Jag tycker att det smälter bra in i färg i förhållande till min hud. Samma mepiform kan användas i flera dagar. Senast använde jag samma bit över en vecka.
Leukoplast kan användas vid lätt uppsvälda ärr. Innehåller zinkpasta, vilket underlättar sårläkning och gör huden mjukare. Lekoplast är också skyddande mot sol. Den är betydligt billigare (ca 30 kr för en rulle). Jag tycker att det är svårt att få till tejpremsorna så det ser bra ut. De sitter inte lika bra, behöver bytas ut minst dagligen. Färgen smälter inte heller lika bra in på mitt knä. Bra att användas till vardags, prisvärd.
 |
| Mepiform och leukoplast (finns på apotek) |
Jag har nog snittat 4-5 pass i veckan sen v. 8 ungefär, bara på gymmet då. I början när jag bara hade mina enklare övningar (med tåhävningar och gummiband), så körde jag dubbla pass ett par dagar i veckan.
SvaraRaderaMen jag har hela tiden tagit det väldigt lugnt, för att inte stressa fram något och det har gett mig väldigt mycket tillbaka, då knät funkar så bra nu (förutom att det knakar då).
Hur har du tänkt lägga upp det? Vill du tillbaka och spela fotboll (var det det du höll på med?) igen?
Ja, det ska bli riktigt härligt :) Längtar tills jag kan ge mig ut på längre löpturer!
Haha, ja. Jag vet inte vad som räknas som "normalt", men har känt att 4-5 gånger i veckan har varit lagom för min del.
SvaraRaderaÄven fast jag nu på sommaren kanske inte får ihop mer än 3-4 pass. Jobbar väldigt mycket, så just nu försöker jag göra det bästa av situationen.
Okej, jag förstår :) Håller med dig, jag vill egentligen inte heller sluta pga en skada. Men jag har gjort 2 artroskopier (menisk) och sen denna korsbandsrekonstruktion, så även fast hjärtat SÅ gärna vill fortsätta, så säger hjärnan stopp.
Min läkare sa också det att jag inte borde fortsätta, eftersom mitt knä har fått vara med om så mycket redan.
Sen är det självklart mitt beslut i slutändan, men jag känner att det räcker nu. Är så himla rädd för att något mer ska hända.