Från korsbandsskadad till högpresterande: Sex månader efter korsbandsoperation

Sex månader har gått sedan min korsbandsoperation. Under månaden har jag gjort en hel del framsteg. Jag har stegrat träningen mycket under månaden med bra resultat. Jag klarar av betydligt mer belastning. Jag löper obehindrat. Visst känner jag ofta av knät, stel och får lite ont när jag kör hårt. Men det känns bra. Jag kämpar på. Under månaden har jag också börjat träna med mitt lag 1 gång i veckan. Vi är några stycken som kör rehab under ordinarie träning. Det känns bra att få ett annorlunda pass som också utförs med andra. Pepp. Jag får också en liten känsla av vart jag står i min rehabilitering. Vägen känns ännu lång tills jag är tillbaka på fotbollsplanen. Men det känns okej.

Träningsmässigt har månaden har varit bra. Under två av fyra träningsveckor har jag genomfört 5 träningspass, två veckor med 3 pass. Jag har varit lite småkrasslig men inte varit sjuk på riktigt utan bara behövt avstå några enstaka träningspass. Att få till fem träningspass under en träningsvecka är för många kanske inte så mycket. Men jag är stolt att jag har lyckats med det. Det är skillnad när man har ett lag att träna med, då genomför man de pass som är. Men när det är upp till en själv kan det vara betydligt svårare att hålla motivationen uppe och ha disciplin. Jag har jobbat över en hel del under månaden och har 1,5 timmes restid varje dag. Det har tagit kraft och energi under denna mörka månad. I måndags åkte jag till arbetet vid 06.00 och var hemma vid 19.00. Sugen på att träna då? Knappast. Men det är bara att bita i och kämpa på. Snart är december här. Snart blir ljusare.

Under resten av månaden kommer jag fokusera på att försöka köra styrketräning med tung belastning 2 dagar i veckan, 1 pass styrka med laget och 2 löppass. Detta ska bara genomföras oavsett hur trött och energilös jag är. Träning ger energi.