Februari månad har passerat och vi är redan inne i mars. Jag tänkte att det därför var dags för en uppdatering. Det har hänt mycket under månaden. Jag har gjort mycket framsteg men också haft perioder där mitt knä inte fungerat så bra som jag hade hoppats. Under månaden har jag varit i fjällen och åkt skidor. Inför resan visste jag inte om jag skulle klara av eller våga åka skidor. Men det gick så bra. Jag vann över mitt psyke. Lycka.
Under framförallt första delen av månaden reagerade mitt knä ganska mycket på träningen. Jag var svullen och kunde inte sträcka knät fullt. Men efter ett par dagar i fjällen med lite vila från fotboll så blev knät bättre igen. Givetvis känner jag av när jag tränat extra hårt eller utsatt knät för tuff påfrestning, men det känns ändå bra när jag tränar. Det är härligt att träna fotboll och känna att jag har ett stabilt knä!
Under februari har jag tränat de planerade passen, tränat fotboll 3 ggr/veckan (missat två lagträningar pga fjällen). Jag har kört på med rehab 1-2 gånger i veckan på gym. Gym är något som jag skulle vilja prioritera högre och lyckas få in fler pass i veckan.
Jag har kämpat med att förbättra styrka baksida lår, men det går sakta sakta. Jag har blivit betydligt säkrare med boll, riktningsförändringar, vändningar och ökat tempot på det jag gör. Jag har varit med på mer och mer spelövningar under månaden. I torsdags var första träningen där jag var med på alla övningar under hela träningspasset! Vi spelade på liten yta, större yta och hade lite skottövningar. Det kändes bra. Det enda var att jag fick lite ont i knät i slutet av passet när jag skulle skjuta/slå långbollar vid full sträckning av knät.
Det känns som jag är nära nu. Men jag vet inte om det är sant. Jag vill inte ta ut något i förskott.
På fredag ska jag till min sjukgymnast. Där hoppas jag på att få göra lite test och få reda på vart jag står.
hejsan! Jag är 16 år gammal och fotbollen är exakt hela mitt liv och betyder allt för mig. Jag skadade mig i september månad och då var det bara en ledbandskada sa dom, så jag rehabtränade i ungefär 3 månader innan jag började träna med mitt lag igen. I början var jag bara med på lätta övningar men allt eftersom började jag vara med på mer och mer och sen i Januari månad på en tränings match skadade jag mig igen. Den här gången var skadan inte lika jobbig (tyckte jag). Under hela tiden som jag har varit skadad har jag gått regelbundet hos en sjukgymnast som är jätte bra. Men sen efter jullovet när jag började i skolan igen så fick jag så mycket problem att gå i trappor efter senaste skadan, så vi kontaktade sjukhuset och fick tid hos en "ortoped", han sa direkt att mitt främre korsband var av. Jag fick en chock och hela mitt liv rasade. Jag har iallafall fått en tid hos en riktig ortoped nu, men jag mår hemskt dåligt phykiskt. Jag hoppas innerligt att det inte är av för jag vet inte om jag skulle klara av en opperation och sen så lång rehabilitering. Jag vill bara lägga mig ner och gråta hela tiden, allt känns så jobbigt. Nu när det blir säsong och jag skulle få börja spela med ett damlag och att då få veta att jag kanske inte kommer kunna spela fotboll på en väldigt lång tid får mig att må grymt dåligt. Jag tycker du har varit grymt stark både före och efter opperationen, du ska vara stolt över dig själv. Du har varit så "cool" hela tiden verkar det som, Du är grym tjejen!
SvaraRaderaVille bara skriva av mig lite, och lycka till med fotbollen i framtiden!! :)
Hej!
SvaraRaderaJag kan förstå hur du känner dig. Jag kände som hela min värld rasade. Jag kunde inte längre göra det som jag ville göra och som var en stor del av mitt liv och vem jag är/var. Innan jag bestämde mig för operation minns jag att jag tyckte det var väldigt tufft. Dessutom var det ingen i min omgivning som helt kunde förstå mig.
Jag kan framstå och många gånger vara stark och "cool" men innerst inne har jag absolut inte den känslan. Jag har gråtit många gånger och både känt hopplöshet och osäkerhet för hur bra jag kommer bli.
Det låter bra att du går hos en sjukgymnast, så du kan träna upp ditt knä och få stöttning med träningen.
Du är precis i början av din fotbollskarriär, jag är närmare slutet av min. Jag minns hur jag kände det när jag var 16, då ville man så mycket och hade höga krav på sig själv och ville fram och spela a-lagsfotboll. Jag vet att det inte är lätt, men tänk på hur många år du kan ha framför dig med fotboll. Ett år med rehabilitering kan utveckla dig som fotbollspelare och du har många år kvar att spela.
Håller tummarna för dig. Du får gärna mejla mig om du vill.
Kramar Matilda